Jan
25

Hundexpert?

Det HÄR klippet väcker faktiskt lite känslor i mig. Okej dom är inte sjukt hårda på hundarna men varför lär Barbro ut att man ska rycka i hundens koppel? Det kan inte vara bra för nacken att man rycker i kopplet så hela hunden flyger iväg. Jag tror inte det i alla fall, varför tränar man inte på kontakt och bygger upp en positiv förväntan inför hundmötena istället? Jag skulle faktiskt ändå tycka att det vore bättre om man kanske petade till hunden och sa nej istället för att rycka i kopplet om man nu inte vill träna kontakt..

Det kan ju inte vara bra för så små hundar eller någon hund överhuvudtaget att man rycker i kopplet? Jag har sett folk som rycker i kopplet och sen ”piskar” hunden med kopplet när den drar. Alltså dom tar inte öglan men piskar likväl med den den som löper mellan hundens hals och handen. Lägg ned lite tid på att jobba på kontakten med hunden istället tycker jag. Sen är det kanske inte alltid så enkelt men jag tror att det kan bli stora skador på hunden om man går och gör ”små” knyck i kopplet så hela hunden flyger iväg..

Är svårt! Jag tror faktiskt att det är svårare med mindre hundar och det känns svårt nog om man har en större hund ;) Men med en liten hund så blir det dels bökigt att böja sig ned när man ska belöna det gör ju att hela positionen blir fel, hunden är svårare att se ;), hunden är rädd att bli trampad på för let´s face it även om det absolut inte är med flit så har jag faktiskt råkat kliva Aska på tassen nån gång när hon sprungit framför benen på mig. Men ingenting är omöjligt! Och som tur var så går vi kurs för en bra och påhittig instruktör! Just nu använder jag mig av både klossträning (klossen är bytt mot ett papper på golvet och det ska så småning om bort) och ett hörn i lägenheten. Jag ställer mig i hörnet och ropar på Aska, enda gången jag belönar är när hon kommer in till min vänstra sida. Eftersom att jag står mot väggen och vi har en vägg framför oss så ”tvingar” jag henne att komma i rätt position. Tvingar är väl fel ord för det är aldrig tvång inblandat när jag tränar. Men det jag menar är att enda sättet för henne att få belöning är att komma i rätt position så egentligen så hjälper jag ju henne bara att göra rätt.

Det fungerar väldigt bra faktiskt och hon har redan börjat fatta vart hon ska sitta för att få belöningen. Och så söker hon kontakt såklart, så jag tror det här kommer fungera. Ute har vi tränat lite med en planka som ”vägg” d.v.s jag håller en planka på min vänstra sida och ropar på Aska, hon kan bara få belöning genom att sätta sig mellan mig och plankan. Nästa steg med väggträningen är ju att flytta ifrån väggen när Aska har förstått att det är den positionen som hon skall ha, jag tror det kommer gå rätt snabbt för henne att fatta. Man märker redan att hon förstått att man inte får belöning om man sätter sig för långt bak. Rätt som det är så sitter nog ursprungspositionen där i alla fall! Som sagt det är väldigt tur att vi går för en så bra och påhittig instruktör! Alla som bor i Gävle/Sandviken området och funderar på att gå en kurs borde gå för Anna hon är verkligen super!

Ni andra som har hundar av modell liten hur har ni gjort för att få till foten?

Jan
21

Vill ha!

Maria Montazami har designat så snygga halsband & koppel för Dog Artist, jag vill verkligen ha det i brunt! Men det är lite för dyrt för att jag ska kunna motivera för mig själv att köpa det. Men så, så snyggt!

Finns flera halsband med matchande koppel jag gärna skulle ha därifrån!

Jan
20

Sol idag!

Det finns ett träd på en av promenadrundorna vi brukar gå, i det trädet har Aska fått göra mycket balansövningar. Och med balansövningar kommer godis, det har resulterat i att hon numera springer i förväg till trädet, ställer framtassarna på och slänger en förväntansfull blick bakåt på mig.




Igår starade fortsättningskursen  i träningslydnad, fick några väldigt bra tips om hur jag ska få till foten med Aska. Tur att man har en påhittig instruktör som ser lösningarna istället för problemen. För har man en hund på ca 30 cm så är jag faktiskt övertygad om att fotgåendet är svårare att få till än om man har en större hund. Svårare men långt ifrån omöjligt! Lydnad är verkligen roligt och jag tror jag vill tävla så småning om men jag känner att jag vill ha det som ett roligt mål inte att det ska kännas som ett moment som stressar och pressar då kan jag lika gärna låta bli. Det ska vara roligt för både mig och Aska att träna!

Fick öven ett väldigt bra och enkelt förslag som lösning på ett för oss väldigt stort problem. Ska testa det, tror ju verkligen att det kan fungera men lösningen kändes så enkelt till ett problem som vi upplevt som så stort. Nu säger jag inte att det var en dålig lösning, tvärtom den var jättebra men det tog ett tag för mig att kanske inse att det borde ju faktiskt fungera, det behöver inte vara svårare än så. Så nu ska vi prova den innan vi tar hjälp av någon problemhundsutredare som jag först tänkt mig. Det är ju bra att få andras perspektiv på saker, andra som kanske inte är mitt uppe i det jobbiga och inte har någon relation till hunden och problem och på så vis bara kan se en bra lösning istället för att fokusera på allt det jobbiga och negativa känslorna som problemet gett upphov till.

Dec
23

Bästa vän

Aska är verkligen min bästa vän och trognaste följeslagare. Vi är tillsammans cirka 21-22 av dygnets 24 timmar jag är så glad att just hon är min hund.

Jag har sett på Ur Samtiden där dom tar upp Hunden i tv, väldigt intressant särskil Anders Hallgren och Per Jensen men man tenderar ju att tycka om det som stämmer överens med ens egna värderinga ;) Det jag däremot reagerade på är ett klipp som visas när Barbro Börjesson pratar. Hon ska hjälpa en kvinna med en tax, hon tar fram köttbullar och lockar på taxen medans ägaren ropar och lockar men hunden stannar hellre hos köttbullarna. Barbro säger då att det var ju inte så kul och visar sen hur ägaren ska göra för att hunden inte ska dra iväg på köttbullar, hon ska nämligen göra ett litet knyck i kopplet. Barbro säger att det gärna ska göra ont på hunden och där inser jag att jag aldrig kommer att tycka att hennes metoder är något för mig. Jag vill inte med flit göra illa min hund. Jag förstår inte hur man kan lära ut koppelryck som metod vid hundmöten eller för att hunden ska låta bli köttbullar. Vad hände med kontakt?

Jag säger inte att jag på något sätt är bättre eller kan mer än Barbro, hon har ju onekligen mycket erfarenhet men jag blir faktiskt lite ledsen när hon uppmanar hundägaren att medvetet göra illa sin hund. Jag förstår inte för allt i världen hur man medvetet kan vill göra illa sin hund? Som sagt jag säger inte att jag är bättre än hon på hundar men jag går ju mer mot mjukare metoder så för mig känns det inte okej att medvetet orsaka min hund smärta. Barbro har säkert gjort en del andra bra saker, så bra koll har jag faktiskt inte på henne men just det där fick mig att reagera. Det är ju knappast några extrema hemskheter dom håller på med i klippet men jag reagerade ändå som sagt på det hon sa.

Precis som rubriken tänkte jag lista ett antal hundböcker som jag gärna skulle vilja ha och kommer köpa när studentkassan är lite bättre. Några har jag läst men vill ha dom själv så jag kan läsa om dom.

Skjut inte hunden av Caren Pryor

Har hört att den här boken ska vara väldigt bra. En bok om operant inlärning i vardagen, beskrivs bl.a som klickertränarens bibel. Men jag vill mest läsa den för att jag hört att den ska vara oerhört bra.

Bra relation av Kent Svartberg

Den här boken har jag faktiskt redan läst men jag tycker den är väldigt bra! Handlar i stora drag om vardagsrelationen hund och människa emellan. Oerhört bra bok! Rekommenderar alla att läsa den!
Hundens språk och tankar av Per Jensen

Skriven av en Per Jensen som är proffesor i etologi, boken handlar om hundens beteende, språk och tankeförmåga. Den beskriver hur kunskapsläget är idag om hundar. Tycker den här boken verkar väldigt intressant!

 

Dec
20

Foton

I söndags gjorde vi ett försöka till att få ihop en liten hemmastudio, resultet blev inte alls som jag hoppats på. Jag skulle verkligen vilja ha två stycken externa blixtar. Men i alla fall här är i alla fall ett par bilder på hundarna.

Disa fick knappt plats i våran egen-byggda studio, den var mer anpassad för dvärghundar..

Bloggaren:

Emma heter då jag.

Jag är 22 år ung och bor i Gävle tillsammans med min sambo Ola och gårdshunden Aska.

Jag har bloggat sedan 2005 och enbart på denna blogg så de flesta inlägg finns kvar. Jag ber er har överseende med de tidigare inläggen i bloggen ifall nu skulle råka läsa dom ;)