Har suttit och tittat på en del gamla vloggar från i våras, bara för att se om vi blivit bättre. Missy är ju med en hel del i dom och hennes personlighet lyser verkligen igenom tycker jag. Att titta på dom har också fått mig att inse hur mycket jag verkligen älskar min lilla häst, mitt hjärta kommer gå sönder om våra vägar måste skiljas åt redan nu. Det kommer aldrig bli samma sak med hästar igen. Inget kommer bli samma sak utan henne, hon har förändrat allt. Min älskade lilla nästan ponny <3
Hon har lärt mig så otroligt mycket om kommunikation mellan häst och människa. Jag har aldrig varit med om att en häst läser av mitt kroppsspråk så bra. Att det bara behövs en vink med en arm för att hon ska förstå vad jag vill. Allt verkar så krångligt när jag hanterar andra hästar för dom förstår inte på samma sätt som Missy.
Jag har varit väldigt fäst vid andra hästar tidigare i mitt liv. Men det har aldrig varit på samma sätt som med den här hästen. Hon har liksom blivit en del av mig. Hon kommer alltid ha en väldigt, väldigt speciell plats i mitt hjärta, det vet jag. Det är svårt att förklara och jag vet att många som inte haft djur själva eller inte haft en sådan tur att få dela sitt liv med ett djur som Missy kanske aldrig kan förstå detta.
Hade en helt magisk och underbar stund med Missy igår.. Red ut en halvtimme i skritt eftersom att jag får göra det varannan dag nu. Vi fick nästan möte av en stor skogsmaskin som skulle tömma flis 10 meter framför oss, jag stannade och tänkte att nu kommer hon blir rädd och jag som sitter barbacka och allt. Men Missy förstod nog inte riktigt varför vi skulle stå där och glo, hon tittade knappt på den stora maskinen, har man en fantastisk häst eller vad?
Efter ridturen stannade vi på en äng så Missy skulle få beta (red bettlöst), under tiden Missy betade låg jag på mage på hennes rygg och bara var där. Det var helt underbart, solen värmde fåglarna kvittrade och jag kände doften av gräs och solvarm häst. Jag älskar såna stunder då man känner att man inte vill vara någon annan stans än precis där man är för stunden, då man verkligen lever i nuet, då det känns som att livet kan f*n inte bli bättre än såhär.
Missy var helt underbar idag, hon var så kelsjuk så jag vet inte vad det flygit i henne. Stod och myste i stallet och ryktade i säkert en timme men det var tydligen inte nog för när jag skulle åka hem så gick jag förbi hagen, på en gång när hon såg mig spetsade hon öronen och gick fram till staketet. Jag började gå mot bilen och hon följde efter och tittade på mig med sina ögon som så väl avslöjar hur snäll hon är. Hon har en speciell blick och jag bara smälter av den, gick in och myste med henne i hagen. Hon var så jäkla söt och skulle klia mig med mulen, och blev såklart sur när dom andra hästarna kom i närheten, jag är ju hennes människa.
Jag får så mycket kärlek av den där hästen, vissa dagar är hon verkligen extrem, som idag jag fick knappt gå ur hagen för så fort jag flyttade på mig följde hon efter. Och jag smälter ju som sagt på en gång när hon tittar på mig med den där speciella blicken, så jag fick snällt bli kvar i cirka 25-30 minuter till. Hon är en sån underbar personlighet och ingen annan häst kommer någonsin kunna ta hennes plats i mitt hjärta. Missy är verkligen en speciell häst och för mig är hon extra speciell, jag har sagt det förr men säger det igen, relationen jag har till den där hästen är något speciellt har aldrig upplevt ett sånt samspel med något annan häst eller något annat djur för den delen. Hon läser mitt kroppsspråk så bra och förstår precis vad jag vill utan att jag behöver visa det med mer än mitt sätt att röra mig.
Det var så underbart och roligt att rida idag. Det var längesen jag hade såhär roligt när jag red och då red jag ändå själv idag. Har på senaste tiden känt att jag bara vill rida Missy, det har liksom inte varit roligt att rida nå andra hästar. Jag saknar ju att rida henne, hon är ju min och vi är ju ett team. Det är inte att dom andra hästarna jag fått rida är otrevliga, dom är inte Missy det är det som varit felet.
Idag red jag i alla fall Roxan och hon var helt underbar. Skulle träna kondis på travbanan och även försöka tänka på min sits hade jag tänkt. Roxan var pigg och ville mest bara springa först och jag hade hela hästen i handen, (vilket inte är så konstigt med min sits) så jag släppte stigbyglarna och koncentrerade mig på att försöka sitta rätt och att rida med sätet och ha en lätt hand, jag lägger gärna i nödbromsen när hästen blir pigg och rusig. Efter ett tag gav det såklart resultat att rida med sätet och jag kunde ta stigbyglarna men fortfarande rida med sätet, annars kommer min framåtlutande sits fram på en gång med stigbyglar. Började galoppera i intervaller och ansträngde mig för att sitta rätt och driva med sätet och fånga upp med magen och jävlar vad fin hon blev efter ett tag, behövde knappt ta i tyglarna, bara hålla stöd. Hon var så underbar, jag bara skrattade och log för hon var så fin! Kunde till och med anpassa hastigheten på traven med min lättridning! Det häftigaste av allt var att jag lyckades göra höftfattningar i galoppen, dom blev väl inte helt klockrena men ändå! Har verkligen haft tur som fått chansen att rida den här underbara och välutbildade ponnyn, har lärt mig massor av henne!
Har tänkt i negativa banor ett tag och känt att, nej jag kan fn inte rida. Jag har ridit i över 14 år men kan ändå inte rida. Har känt mig ganska dålig pga min sits och att jag inte rider tillräckligt med sätet men idag så kändes det verkligen som ett stort steg på rätt väg och jag fick tillbaka självförtroendet litegrann. Sitsen var alldeles säkert långt ifrån perfekt men jag kan nog ändra mycket bara jag själv gör en ansträngning och verkligen tänker på sitsen varje gång jag rider.
Idag var verkligen en underbar dag, solen värmde och snön glittrade, synd att ingen fanns där som kunde fota oss. Få saker är så härligt och roligt som att rida en riktigt fin och lösgjord häst, det är så häftigt när man känner att dom verkligen jobbar med ryggen och börjar sätta under sig.
I lördags var vi ett gäng från stallet som skulle ned till ridhuset och hoppar, jag skulle inte hoppa Missy eftersom att jag håller på att sätta igång henne genom att tömköra, vi skrittar ju bara för tillfället. Jag hoppade ponnyn i stallet som jag rider lite då och då, Roxan heter hon. En underbar d-ponny som är en ganska rutinerad tävlingshäst, särskilt i hoppning så det kändes tryggt att sitta på henne. Jag hade inte hoppat på ett år så det kändes bra att vi hoppade lågt och att jag satt på en läromästare.
Tyckte att det kändes som att det var jättehögt och det kändes som att det gick jättefort när vi hoppade och hela kroppen skakade efter dom första hoppen, snacka om att vara nervös haha. När jag sedan såg bilderna & filmen så såg jag att det varken var jättehögt eller gick jättefort. Det var faktiskt väldigt kul att hoppa.
Tyvärr hände det en tråkig sak under hoppningen, en av mina stallkompisar ramlade av sin häst och bröt benet så hela kvällen slutade tyvärr med ambulansfärd och någon/några timmar på akuten. Jag har aldrig ringt SOS-alarm förr och stammade nog ganska mycket och var bara allmänt chockad men dom är väl vana vid sånt.
Här kommer i alla fall lite bilder på mig och Roxan, jag vet att jag är lite lång men jag väger i alla fall inte för mycket. Det är ju inte min häst och inte heller min utrustning =)
Jag vet att jag har sjukt mycket att träna på i sittsväg, jag måste slappna av i knäna, rida med sätet, sträcka på axlarna, räta upp händerna, hålla händerna stängda osv..
Jag har sjukt tråkigt just nu, nästa lektion börjar 13.30 är otaggad till 1000 men det är bara att gå dit, hoppas verkligen att jag kan byta till att läsa på distans på svenskan. Dom brukar kunna vara ganska flexibla det är ju bra om något på den där ”skolan”.
Slänger in lite bilder på Missy när jag hoppade henne för ett år sen, i Oktober förra året var även senaste gången jag hoppade! Haha jag är verkligen ingen hoppmänniska, helt otroligt att det är ett helt år sen sist!
När jag är i hagen ska alla andra hästar hålla sig på avstånd, ingen annan får komma i närheten av Missys morsa!
”Försök inte sno min mamma!”
Jag tycker faktiskt att det är lite gulligt att hon blir arg när dom andra kommer i närheten av oss när jag är i hagen. Hon brukar inte kaxa mot dom annars, jag är verkligen hennes människa <3 Men det är väl så det blir efter 3,5 år tillsammans och efter det vi gått igenom.
