Har suttit och tittat på en del gamla vloggar från i våras, bara för att se om vi blivit bättre. Missy är ju med en hel del i dom och hennes personlighet lyser verkligen igenom tycker jag. Att titta på dom har också fått mig att inse hur mycket jag verkligen älskar min lilla häst, mitt hjärta kommer gå sönder om våra vägar måste skiljas åt redan nu. Det kommer aldrig bli samma sak med hästar igen. Inget kommer bli samma sak utan henne, hon har förändrat allt. Min älskade lilla nästan ponny <3
Hon har lärt mig så otroligt mycket om kommunikation mellan häst och människa. Jag har aldrig varit med om att en häst läser av mitt kroppsspråk så bra. Att det bara behövs en vink med en arm för att hon ska förstå vad jag vill. Allt verkar så krångligt när jag hanterar andra hästar för dom förstår inte på samma sätt som Missy.
Jag har varit väldigt fäst vid andra hästar tidigare i mitt liv. Men det har aldrig varit på samma sätt som med den här hästen. Hon har liksom blivit en del av mig. Hon kommer alltid ha en väldigt, väldigt speciell plats i mitt hjärta, det vet jag. Det är svårt att förklara och jag vet att många som inte haft djur själva eller inte haft en sådan tur att få dela sitt liv med ett djur som Missy kanske aldrig kan förstå detta.
Foto: Emma Stjernstedt
Modell: Sandra Wärn
Makeup: Therese Wärn
Hår: Emelie Wärn
På bilden ovanför är det Therese Wärn som är modell, fortfarande jag som fotat.
Tog den här bilden mest på skämt, det är kul när såna bilder visar sig bli ganska bra.
Foto: Emma Stjernstedt
Modell: Sandra Wärn
Makeup: Therese Wärn
Hår: Emelie Wärn
Jag har haft dåligt självförtroende en lång tid när jag varit liten. Inte vågat ha på mig dom kläder jag tycker är snygga för rädsla av vad andra ska tycka. Det har försvunnit mer och mer med åldern och jag tar numera på mig det jag själv tycker är fint och bryr mig i regel inte så mycket om vad andra tycker om mitt utseende. Kanske är det för att jag oftare får höra att jag är söt istället för ful nu för tiden? Eller beror det på att jag helt enkelt har vuxit som person, jag tror på det senare.
Jag 19 år.
Det gör ont att bli kallad ful, det sårar väldigt mycket. Jag tror det sårar mer att bli kallad ful än vad det glädjer att bli kallad söt/snygg. Under en av dom första veckorna i sjuan med nya klassen var det en av dom nya killarna i klassen som blev arg på något jag sa och sa till mig att jag var så jävla ful. Detta minns jag fortfarande men jag minns knappast ”alla” gånger jag blivit kallad söt. Den där gången i sjuan är inget som rör mig i ryggen längre, bara något jag kommer ihåg eftersom att det troligen gjorde ett djupt intryck på mig.
Men som sagt jag har fått bra självförtroende med tiden och även mindre komplex. För några år sedan kunde jag inte gå i korta shorts eller korta kjolar utan leggings under för jag tyckte jag hade så fula och smala ben. Jag hade säkert lite smalare ben då än vad jag har nu eftersom att jag för två år sedan vägde 48 kg, numera har jag gått upp några kg och har inte längre komplex över benen numera är det min mage jag inte gillar. Alltid ska det vara något, jag har ändå blivit bra på att acceptera mig själv för den jag är och tycka om mig själv för den jag är. Men nog är det ändå lite lustigt att när ett komplex försvinner då kommer det ett eller flera nya.
December 08
Det är inte lätt alla gånger att tycka om det man ser i spegeln och älska sig själv för den man är. Jag försöker verkligen att acceptera mig själv och mina brister, det gör mig till en lyckligare och lugnare människa. Samtidigt kan det för mig, som alltid varit smal, vara svårt att acceptera att jag kanske inte längre kan äta vad jag vill utan att det syns. Kanske det beror på att jag blivit äldre och inte växer längre, men vad det än beror på så har jag två val antingen accepterar jag hur min kropp ser ut eller så gör jag något åt det i form av att äta nyttigare och motionera mera…
Jag drack Oboy med daim i till frukost idag, vet ärligt talat inte om den smakade sådär jättegott och jag kan inte påstå att det var mycket daim i den heller. Får nog ge den en chans till dock, den kostade ju ändå 30 spänn, haha..
Jag stod modell för mig idag eftersom att jag fick en plötslig våg av inspiration. Det gick väl mer eller mindre bra. Det var svårt och ormständigt och jag är ingen bra modell. Om det är någon som känner sig manad att vara modell så är det bara att hojta till!
Jag är som sagt ingen bra modell, jag ser ut som en hög hamster…
Vi lyxade till det med jordgubbar och glass igår.
Vet att många sett dessa bilder förr men för er som inte sett dom och kanske tycker att jag tjatar mycket om att Missy var så smal när hon kom till mig, här får ni lite före och efter bilder :)
Vår/Sommar 2007:
Sensommar 2007:
2008
2009
Har suttit och lekt i Photoshop och här är resultatet, en bild på min grymma och coola lillebror! Vill ni se fler bilder jag fotat så gå bara in under kategorin foto så kommer det att komma upp en hel del foton! Som soundtrack när jag redigerade hade jag bla Phoenix. Jag lyssnar nästan alltid på musik när jag ska göra något kreativt som tex redigera bilder, skriva eller göra en ny blogg design. Nu på senare tiden har jag dock varit lat och kört på färdiga bloggdesigner men ska nog fixa en egen designad inom en snar framtid.
Missy var helt underbar idag, hon var så kelsjuk så jag vet inte vad det flygit i henne. Stod och myste i stallet och ryktade i säkert en timme men det var tydligen inte nog för när jag skulle åka hem så gick jag förbi hagen, på en gång när hon såg mig spetsade hon öronen och gick fram till staketet. Jag började gå mot bilen och hon följde efter och tittade på mig med sina ögon som så väl avslöjar hur snäll hon är. Hon har en speciell blick och jag bara smälter av den, gick in och myste med henne i hagen. Hon var så jäkla söt och skulle klia mig med mulen, och blev såklart sur när dom andra hästarna kom i närheten, jag är ju hennes människa.
Jag får så mycket kärlek av den där hästen, vissa dagar är hon verkligen extrem, som idag jag fick knappt gå ur hagen för så fort jag flyttade på mig följde hon efter. Och jag smälter ju som sagt på en gång när hon tittar på mig med den där speciella blicken, så jag fick snällt bli kvar i cirka 25-30 minuter till. Hon är en sån underbar personlighet och ingen annan häst kommer någonsin kunna ta hennes plats i mitt hjärta. Missy är verkligen en speciell häst och för mig är hon extra speciell, jag har sagt det förr men säger det igen, relationen jag har till den där hästen är något speciellt har aldrig upplevt ett sånt samspel med något annan häst eller något annat djur för den delen. Hon läser mitt kroppsspråk så bra och förstår precis vad jag vill utan att jag behöver visa det med mer än mitt sätt att röra mig.
Min älskade vackra fina vän <3
