Min släkt är full av hjältar

Och jag saknar honom så jwla jobbigt mkt och jag blir sur och jobbig jag vet.

Jag räcker inte till och idag är en gnälldag så det är bara att acceptera att jag är dryg i min blogg.

Jag överlevde blodprovet trots allt. Har ingen känsel i höger armveck det är ganska intressant faktiskt. Vänster däremot där hon tog blodprovet känner jag av så jag tror att det var en bra idé att ta på sig emla plåster även om man blir klassad som en mes.
Jag kände ju inget av när hon stack mig men endå hade jag smått panik ett tag, fattar inte vad som hänt men min sprutskräck har defenetivt blivit värre. Jag tycker ju att det är hur obehagligt som helst även fast jag är bedövad hur mesigt är inte det?
Överlevde gjorde jag ju och nu återstår det väl att se om jag är nötallergiker eller inte, hoppas inte.

Förresten så kan jag bara meddela om att ärren jag ska ta bort INTE är skärärr! Det vore rätt otippat att hitta såna på mig, nej dom sitter på höften och armbågen och är efter att jag och Sandra ramlade med en cykel för typ 5 år sen. Dom är inte vackra och därför vill jag ta bort dom.

Idag ska jag försöka shoppa upp mina presentcheckar på Valbo köpcentrum hade jag väl tänkt, det kan behövas lite nya tröjor till mig. Sen ikväll är det Uppsala igen. Det känns rätt skönt faktiskt, ta inte illa upp alla ni söta här hemma men det är skönt att åka tillbaka dit igen.

Och med det här inlägget måste jag lätt ha lyckats spränga intresseklubben pga överbelastning…
…igen.

Bara för att jag äntligen förstått det fina med Death Cab for Cutie

Idag var ju jag till fabror doktorn för att kolla upp om jag kan få ta bort mina fina små ärr och kolla upp om jag är allerigsk mot nötter.
Ärren gick ju bra men sen kom vi till blodprovet och det gick inte alls. Jag är löjligt rädd för sprutor och jag tror nästan det har blivit värre. Istället för ett blodprov så fick jag gå hem med två emblaplåster och en återbesökstid på måndag.
Jag tänkte att det går nog utan att jag bedövat armarna först men sen visade hon nålen.
Aldrig i livet säger jag bara, nålen var ju sjukt stor! Nej tack jag gör det hellre jätte tidigt på morgonen om jag kan skjuta upp det ännu lite längre.
Men egentligen är det väl inte själva smärtan jag är rädd för heller.
Äh jag skyller på att jag inte hade ipoden med som jag sagt att jag skulle ha.

Okej såhär äre: Tillbaka till samtiden är en skön bilskiva OM man byter förbi dom dåliga spåren och enbart lyssnar på spår: 2, 5, 7, 8 och 11 ibland funkar även spår 3. Så ja skivan innehåller typ 5 bra låtar och en som funkar ibland riktigt bra skiva alltså…
Men även om den är sådär halvdan så nöts den i bilen när jag kör själv eller med syrran. Kör jag med någon annan så är det ingen som orkar lyssna haha.

”Du frågar mig vad kärlek är men jag vet inget om det där
Bara sånt som man kan mäta kan jag förstå”

Jocke skriver iallafall fortfarande fyndiga texter.