Min släkt är full av hjältar

Och jag är drog med dig i mitt fall
Och sen gled jag bara undan
Så förlåt, förlåt för allt
För min förbannade kluvna tunga
Jag har ett foto någonstans
Där vi är drottningar och kungar
Nu ligger bilder överallt
där gamla ansikten är unga
Och jag har letat som besatt
efter känslor som är försvunna
Och det har varit en lång, lång natt
men jag är glad att mina tårar
är behärskade och lugna

Det är fortfarande varmt i luften fast det är mörkt.
Sommaren tog slut idag
Det doftar o känns exakt som när det var vi o jag får tänka på att låta bli
Men det känns. Du vet det känns
Du o Norrköping gör er bättre i backspegeln
Även fast du var min vän o det var mitt hem
Men det gör inget längre. Det gör inget nu
Inte som i att jag inte bryr mig om dig längre
Men jag har lärt mig vad som är bättre o vad som är sämre

Helt underbart bra rader, så jwla bra helt enkelt. Markus Krunegård är verkligen helt otrolig och jag hoppas verkligen att det blir storsjöyran! Och jag menar herregud Lasse, jag längtar ihjäl mig den mannen är fan ngt av det underbaraste som finns. Och blir det alla dagar så blire ju kent och hur underbart är inte det på en skala. Håkan, ah perfekt helt enkelt.

Jag ska erkänna en sak, jag saknar skolan. Jag saknar skolan så sjukt mkt, jag saknar uppsala, jag saknar tillochmed min lägenhet, kanske inte tjaffset som var där men att sitta i mitt rum och skratta åt sportfånarna eller mysa på balkongen. Jag trivdes ändå i vår lägenhet jag tyckte om området vi bodde och jag tyckte om att allt var så fräscht där, jag kommer ju knappast hitta ngt sånt i Gävle. Nu är det iofs ett bra tag kvar tills jag tänker flytta hemmifrån iaf som planerna ser ut just nu men ändå jag vill ha ngt eget eller dela med en viss person ;), den enda jag skulle kunna tänka mig att bo med för tillfället faktiskt haha.

Jag insåg väldigt tidigt i mitt liv att inte alla gillade mig. Och jag tycker helt ärligt att det var en extremt upplyftande känsla! För vem kan egentligen vara gillad av alla?
Och när man vet om det – att det finns dom som kommer tycka illa om en vad man än gör – då kan man på något sätt slappna av.

Citatet ovan är taget från Lasse Lindhs blogg väldigt tänkvärt tycker jag. Och den sista meningen är så sann. Folk som känt mig en längre tid vet att jag förr var väldigt orolig för vad folk tyckte om inte alls mådde bra av att folk tyckte illa om mig. Men någonstans på vägen insåg jag att fan, om människor jag inte ens känner mig eller kanske pratat med mig max 2 ggr hatar mig så är det väl ändå deras problem? Det måste ju var grymt jobbigt att lägga ned energi på att tycka illa om ngn man inte ens känner? Har verkligen svårt att förstå sånt, ja alltså hur folk bara kan få för sig att den där människan är si och så henne gillar jag inte. Folk verkar ofta få för sig att jag är spänd och inte har ngn humor alls vilket iaf jag tycker är fel jag tycker att jag ibland har väldigt lätt för att skratta. Det är intressant också när man stöter på ngn som redan bestämt hur jag är som person, att se förvåningen när dom upptäcker att jaha oj hon kanske inte alls var sån det om ngt är riktigt, riktigt underhållande. Och visst det händer ju att man ger varandra onda ögat när man ser ngn från högstadiet grejen är att man har ingen aning om vilken person den personen har utvecklats till idag. Jag hade nog ingen aning om vem den var när vi gick i samma skola heller och dom hade nog heller ingen aning om vem jag var.
Förutfattade meningar är lite roligt på ngt sätt tycker jag iallafall när det visar sig att dom är ljusår från verkligheten.

För övrigt så lyssnar jag på Lasses nya skiva nu, det låter riktigt trevligt.