Min släkt är full av hjältar

Ja som ni alla redan vet så har ju Michael Jacksson dött och det känns konstigt och tomt på något underligt vis. Jag har slutat reagera när olika kända personer dör av olika anledningar. Men det går inte att inte reagera nu. Han räknas nog ändå lite grann till dom där artisterna och banden som var min första kontakt med musik, bra musik inte bara skitmusik som Cartoons och Feven.

Det känns sorgligt det gör det faktiskt. Han verkar ju iaf bli ihågkommen för det han gjorde och för det han var inte för alla skandaler i tidningarna, säga vad man vill om honom men sjunga kunde han iaf.

Nej fy fan idag är redan en dålig dag. Kunde inte somna igår och idag kan jag inte somna om efter att Ola har gått upp. Jag är orolig och rastlös och får ingen ro i kroppen.

Nu väntar jag bara på att klockan ska bli så mkt att jag kan ringa min mamma, måste få prata med ngn som säger att allt är okej. Känner mig så sjukt dålig.

Nej dra täcket över huvudet och försöka igen?

Igår var verkligen en tom dag. Jag hatar att känna mig så, jag visste inte hur jag mådde, jag visste inte vad som var fel. Sov nästan hela dagen vaknade runt tre-fyra tiden nån gång.

Jag kände att jag inte ens orkade åka ut till Missy, självklart gjorde jag det och hon kan alltid få mig att må bättre. Hon är så mysig när hon går på bete, ska bara bli kliad och myst med. Och när man försöker gå så följer hon efter mig. Hon följde mig till grinden igår och stod där och tittade på mig när jag åkte. Jag vet ju inte om hon är så mot alla i hagen men jag hoppas att det betyder att hon är tillgiven mot mig, vi har ju ändå hållt ihop sen april 2006 och det är ju ett tag. Dela med sig vill hon inte göra iaf, så fort ngn av hennes kompisar försökte komma fram och hälsa la hon öronen bakåt och ställde sig verkligen emellan dom och mig haha.

Älskling fick mig att mår bättre på kvällen med <3

För att inte glömma mamma som alltid finns där <3

Lite underbar svensk pop och min mamma får trösta mig idag.

jag har sett solen gå upp
jag går och lägger mig
jag var uppe på taket och såg ner på alla människor
som dansar och rullar runt
komma hit var som att gå igenom en spegel

och jag var bara nitton
och jag tänkte att
”det här är bra, här kanske jag stannar kvar”

åh, hjärtat slår
det slår skiten ur mig
jag vill att du ska se
för jag vill inte förlora dig
du vet att du fått nog när du vill ha mer
låt mig få följa dig ner

jag är så rädd för att sluta i ett gathörn
jag har det i mig
jag känner det, ibland är jag så nära
jag känner mig ensam här

natten kommer, dealare och snutar
därute blinkar lampor i staket och över vatten
som nånting man inte når

åh, hjärtat slår
det slår skiten ur mig
jag vill att du ska se
för jag vill inte förlora dig
du vet att du fått nog när du vill ha mer
låt mig få följa dig ner

Sjukt bra text också.

Jag äslkar stockholm och jag hatar stockholm, hur går det ihop?

Den här stan kan få mig så låg, den här stan kan få mig så hög

För att citera parken. Det stämmer så jävla bra, en fin dag i stockholm kan få mig att älska livet och älska staden. En dålig dag med regnslask/snöslask och otrevliga stockholmare kan få mig att bara vilja lägga mig under täcket och inte komma fram förens solen gör det. Eller ta första bästa tåg hem.

Stockholm är en av Sveriges vackraste städer enligt mig och jag vet att jag skulle trivas så jävla mkt bättre här om jag verkligen skulle anstränga mig för att träffa nya vänner men det är svårt och det är jobbigt så jag låter det bara vara. Men klart som fn att jag saknar en vän som jag kan lita på, som jag kan skratta tills jag gråter tillsammans med, som jag kan gå ut och dansa med och faktiskt tro att jag kan dansa.

Vissa gånger när jag kommer hem känner jag att ”Nej jag vill inte tillbaka hit, inte tillbaka till mentaliteten som finns här inte än.” Men ibland känner jag att det är just den jag saknar menatliteten som finns hemma, det är ett annat tempo här, folk beter sig annorlunda, folk är inte lika trevliga, inte ens på landsbygden. Jag är van att heja på alla när jag sitter på hästen, det är så man gör hemma, man hejar bla för att tacka bilarna som saktar ned eller för att vara trevlig mot dom som bor i ”byn” där man har hästen. Men här är det ingen som hejar, folk tycker väl att man är lite konstigt antar jag.

Home is where your heart is
Find where you belong, start to take
control, show a little soul
Then you feel who you are
Home is where your heart is
Find where you belong, start to take
control, show a little soul
Then you feel who you are

Jag tycker däremot att det är kul att överdriva bilden om att jag är en norrlänning, folk tror att Gävle är så lantligt eller dom flesta tror inte dom ”vet”. Alla är inavlade och mina föräldrar bor på en bonngård och jag växte upp med att mjölka kor. Även dom vuxna tror nog att Gävle ligger längre bort än vad det gör, dom har en tendens att få det att låta så exotiskt haha, ”däe uppe”..

Vet inte varför det var så sjukt skönt att vara i stugan, så avslappnad var det längesen jag var, jag brydde mig inte ens om att ladda mobilen och det var sjukt skönt att inte bry sig om det på ngt sätt. Skönt att inte gör ngt om dagarna, bara leva ett tag. Jag har saknat det som bara den märkte jag.

Angående ngt helt annat, mit hjärta värkte till lite alldeles nyss pga en bild jag råkade bläddra förbi bara sådär ändå. Och nej jag tycker inte att alla förtjänar en andra chans, jag kommer alltid förakta det som gjorts och aldrig någonsin säga att det är okej, aldrig. Jag kommer aldrig förstå det.

Vissa förtjänar inte en andra chans helt enkelt, ändå tar dom den pga att dom kan men inte fan förtjänade du den.

Well I’m real sorry Anna, you never got to be
Because your daddy moved on and left me.

Lätt ngt av det bästa Annika gjort enligt mig, får rysningar varje gång.

Btw så påminner Sounds nya skiva lite om Matt and Kim av ngn anledning. Mycket synthar.

Jag gillar inte dryga bandpojkar. Dom är jobbiga och tycker att alla ska älska det dom gör.

Går det inte att umgås med såna?

Midsommar helgen var skön, sjukt skönt att vara ngnstans där man inte hade täckning och slapp tänka på allt för ett tag. Var längesen jag var i stugan hade glömt bort hur skönt det är där ute. Blir till att åka dit många helger i stugan tror jag.

Just nu sitter jag på jobbet och har utbildning, sjukt tråkigt även om det är för en rolig produkt som jag hoppas vi får schysst personal prist på då jag velat ha den väldigt länge. Men att sitta och läsa instruktioner i åtta timmar är mindre stimulerande.

Bilder från midsommar kommer, kanske även filmen som dokumenterar våran båttur haha.

Nordman är en del av min uppväxt så är det bara.

Av någon andelning har jag låten Be mig på min ipod och på pendeln hem idag shufflades den fram, jag kunde inte låta bli att småle där jag satt för mi själv på en full pendel. Den får mig att tänka på min älskade syster, minns så väl hur hon poppade den förr. Min särskilt en händelse hemma i Gävle på parkeringen på Ica då hon kör in i full fart och poppar Nordman så alla i närheten och dom inne i affären måste ha hört.

Här kan ni ju lyssna om ni vill:

En sak som även slagit mig är att elaka tjejer ofta verkar lyckas få dom allra snällaste killarna. Hur kan det vara så? Är det för att det är så lätt att dömma någon som människa och säga att hon är elak, hon behandlar honom inte bra, hon förtjänar honom inte? Ola är en väldigt snäll person, för snäll ibland tror jag, detta vet ju dom flesta som träffat honom, undra om folk tycker att jag är elak?

Jag vet att jag har iaf väldigt lätt att tycka att någon inte förtjänar någon, ibland funderar jag på vad jag gjort som fått en sån underbar pojkvän, läste en kompis blogg där hon skrev om att hon var förvånad över hur hennes nya pojkvän behandlade henne, att hon aldrig haft det så. Det hon skrev är vardag för mig, det blir ju lätt att man tror att alla killar ställer upp på det viset som Ola gör för mig, att alla behandlar sina flickvänner som han behandlar mig, men det är nog inte alla som gör det. Jag har en jävligt bra pojkvän med andra, kan vara värt att tänka på ibland.

Känns som att det är en del par runt om mig som jag känner mer eller mindre som gjort slut på senaste tiden, jag har fått lite ont i magen av det.

Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan

Håkan kan ju ibland säga det som ingen annan och denna textrad är så jävla bra tycker jag, det är nog ungefär så jag skulle känna det, och jag vet inte om det någonsin skulle gå över. Men det är inget jag egentligen behöver fundera på som tur var!