Om jag kunde, då skulle jag skriva en bok. Om jag var bra med språk, bra med styckindelning bra på att sätta punkter på dom rätta ställena, då skulle jag skriva en bok, en bok om kärlek. Om jag kunde trolla med svenska språket, om jag kunde uttrycka mig i ord på ett bra sätt, då skulle jag skriva en bok.
Jag har så många historier inom mig som vill komma ut. Det har jag alltid haft ända sen jag var liten men när man är liten spelar det ingen roll om man är bra på att skriva och dela in stycken, när man är liten skriver man en bok i alla fall.
Jag gillar min blogg, där delas styckena in automatiskt, det är en bra grej. Men punkterna hamnar ändå inte på dom rätta ställena och meningarna har en tendens att liksom alltid bli för långa. Det blir jobbigt, ingen orkar läsa.
När jag var liten skrev jag alltid om dom saker jag önskade mig mest. I början var det alltid hästar, hästar, hästar men sen blev det hästar och kärlek. Jag skrev ut mina drömmar, när jag var 13-år var det jag mest av allt ville ha en pojkvän och en häst.
Jag trodde att livet skulle vara fulländat då att historierna liksom skulle ta slut, man såg på tv, läste böcker, såg på bio, överallt fanns det kärlek. I Disney filmerna fanns det kärlek. Men nu när jag har hittat kärlek och förverkligat drömmen jag haft sen jag första gången följde med på min systers ridlektion, vad vill jag skriva om då?
Det är fortfarande kärlek och fortfarande hästar men mest kärlek. Jag har fortfarande historier på lager som väntar på att få komma ut. Om jag bara kunde sätta punkter på dom rätta ställena och formulera mig på det rätta sättet, vet hur man delar in stycken..
