Min släkt är full av hjältar

En sak jag verkligen inte förstår mig på är dom som har egen häst och bara rider på ridbanan varje dag när dom rider. Hur kul kan det vara för hästen? Det finns många som skyller på att deras hästar är så svåra att rida ut på. Är hästen svår på ett sätt som gör det farligt kan man väl ta en promenad eller se till att ha med sig sällskap? Problem är till för att lösas och det mesta går att träna bort.

Missy har verkligen inte varit världens lättaste häst att rida ut på, för hur kul är det att rida ut på en häst som inte vill lämna stallet eller backar i full karetas hela vägen hem. Ett helt år (eller mer) kämpade jag med att kunna rida ut på henne själv, varje ridtur var det samma sak, hon började backa när hon tyckte att hon gått tillräckligt och det hände oftast 500 meter från stallplan. Ja då var det bara att sitta där och vänta, att rida en tur som tog 10 minuter kunde lätt ta en timme med henne då. Vissa dagar kunde hon inte gå rakt fram då var det antingen baka eller så gick hon bokstavligt talat i sidled.

Hon har kastat sig ut mot 3 meter djupa diken, plöjt fram med noll koll på kalhyggen. Det har verkligen varit långt ifrån roligt alla gånger men för mig så har aldrig alternativet funnits att inte rida ut. Det har varit obehagligt vissa gånger, jag skulle ljuga om jag sa att det inte varit det men jag har kämpat och vi kan idag ta en härligt uteritt (bortsett från att hon inte går att rida nu) utan större problem. Det hela handlade helt enkelt om att hon testade mig men jag var envisare än vad hon är.

Det finns så mycket för och nackdelar med att bo här nere, en stor fördel är såklart utbudet av affärer, nöjen och saker att göra. Jag menar vilken tjej uppskattar inte att ha en STOR galleria att åka till när shoppinglusten faller på. Eller stockholms innerstad för den delen. Se är det ju såklart biograferna som finns här, den vi brukar gå på nu för tiden har 11 salonger, ni kan ju då tänka er att utbudet blir en aning större än Gävles som bara har sju(?). Sen är det naturen här nere, jag älskar Kungsängen, det är så fint här med alla klippor och öppna landskap. Det är klar att det är fint hemma med men Mälardalen är bra vackert. Sen är det ju såklart det faktum att det mesta finns inom räckhåll även om man får åka en bit men ja det mesta finns ju inne i stan eller en bit utanför. Jag är inte uppvuxen här vilket betyder att i stort sett ingen vet vem jag är här eller har en massa förutfattade meningar, det är befriande på ett sätt. Stallen jag stått i här har bra ridbanor och där jag står nu har jag möjlighet att rida i ridhus 5 minuters skrittpromenad från stallet för 500 kr/halvåret.

Nackdelarna då? Ja för det första känner jag inte så många här som jag umgås aktivt med (mitt eget fel) men dom jag känner är ju å andra sidan förjävla bra. Det kan vara så sjukt långt att ta sig någonstans om man har oturen att hitta jobb på södra sidan stan tex. Vi har inget Ica(!). Men ja det är nog mest avstånden faktiskt som är det jobbigaste och såklart, min familj bor inte här. Jag känner mig inte 100% hemma här, det känns alltid lite tomt när jag kommer hem hit efter ett besök i Gävle. Det är dyrare att ha häst här nere.

Fördelarna med Gävle är, ja familjen, min familj bor där. Det är nära till saker och ting och lätt att ta sig till dom flesta ställen. Jag är uppvuxen där och vet hur allt fungerar. Naturen, det är nära till havet och såna sandstränder som finns i Gävle finns inte att hitta i kungsängen. Man kan ta cykeln ned till stan. Mamma och pappa kan även bjuda hem mig när dom bjuder hem mina syskon på middag.

Nackdelar med Gävle, ja jag är uppvuxen där till att börja med. Folk har ofta en bestämt åsikt om hur saker och ting ska vara och vissa är lita inskränkta. Utbudet av affärer och nöjen är ju minst sagt mer begränsat. Jag flyttade därifrån för  cirka 5 år sedan och vännerna som jag hållt kontakten med kan jag räkna på ena handen, så jag har inte så många vänner där. Dom flesta stall jag stått i där har haft (om dom haft överhuvudtaget) dåliga ridbanor. Det finns ofta ingen närhet till ridhus.

Istället för att gräva ned mig lyssnar jag på bra musik och tänker på allt bra jag har här i livet. En underbar familj och en underbar sambo.

Här är min favorit för tillfället på Gaslight Anthems nya:

Känner mig rätt negativ och less för tillfället. Tänkte skriva ett inlägg om hur jag känner mig men min erfarenhet är att det gör ofta mer skada än nytta så jag skippar det.